ensm

Senaste inläggen

Ensam som barn

Av erik svensson - 10 november 2008 11:19

ENSAM SOM BARN

inledning

Som barn hade man alltid en dröm om att få bli vuxen. Vad ordet vuxen innbar igentligen viste jag inte då, men jag antog att man då skulle bli fri och få bestäma själv.

kap1

Där satt jag ihop krympad i hörnet bakom den stora soffan och var ledsen. Jag väntade på att mamma skulle komma och trösta mig efter det att hon har skällt ut mig för något jag faktist inte hade gjort. Jag såg mig omkring med ögonen fyllda av tårar som rann över mina kinder. Smaken av saltiga tårar och ensamheten fick mig att känna att jag var inget värd. Trösten som jag väntade på kändes som evigheter och tiden blev allt mer ett vakum. Jag blunadade en kort stund för att dröma mig bort från räddslan och ensamheten. Den korta stunde blev längre än vad jag hade trott. Jag vakande till av att mammas mjuka hand rörde vid min varma kind och hon höll på att tårka av mina trårar som hade börjat tårkats ut. Mamma hade hunnit ta upp mig i hennes famn och tittade ner på mig med en lende av förlåtelse. Hon hade räddat mig från min ensamhet, nu viste jag att mamma var där för mig och att hon aldrig skulle låta mig något illa hända mig. Jag kände mig tryg i mammas famn för jag var inte längre ensam och övergiven. Jag slängde tillbaka en blick på henne och log så att hon skulle få förlåtelsen bekräftad. Jag blundade till igen för att somna in.

kap2

Åren gick och jag blev allt större. Nu var jag mogen nog för att ta första steget in på gymnasinivå. Jag hade länge funderat på vad jag skulle välja för riktning på gymnasiet och efter all praktik i nian bestämde jag mig för att jag skulle börja på frisörlinjen. Att vara kille och välja frisör var väldigt jobbigt. Jag undvek hela tiden att berätta för mina kompisar att jag ville bli frisör. Jag hade anlag för kreativitet, och själv kunde jag stå framför speglen i flera timmar, eller det kändes nästan så. Utsendet var en viktig detalj för min del och det hade jag vuxit upp med sedan min barndom. En dag beslöt jag mig för att berätta för min bästa kommpis att jag hade sökt frisörlinjen och det var som om han blev ställd mot väggen. Han blev stum och stirrade länge på mig. I ögonblicket ångrade jag mig för vad jag hade sagt men jag visste att förr eller senare skulle han ta reda på det.

- men jag trodde att du skulle välja fordon? sa simon till slut. Jag förklarade för honom att jag hade praktiserat på en salong i en vecka och insåg då att det var det jag ville göra. Jag sökte till det och kom in på en av sveriges bästa frisörskolor.

Simon slängde ifrån sig min tröja som jag hade lånat ut och sprang iväg. Jag förstod att han hade blivit besviken då jag inte hade sagt det tidigare. Jag ropade efter honom och han vände sig och gav mig en ilsken blick ,vände sig och sprang vidare. Det var just detta jag befarade skulle hända mig. Ensam och sviken av min bästa kompis. Nej jag hade svikt honom för jag hade lovat honom att vi skulle söka till fordon, men jag insåg att det inte var min grej.

Jag tog upp min gympapåse och började gå mot gympasalen för idrott.

När jag jag kom in i omkläningsrummet kändes det som om alla stirrade på mig. Jag stod där i dörr öppningen och kollade snabbt in om Simon var där. Där stod han bredvid Anders med ryggen mot mig och höll på att byta om. Jag tvekade en stund men tog stegen fram till honom och började byta om. Jag ville be honom om förlåtelse för att jag inte hade sagt något tidigare men jag vågade inte. När han var klar och ombytt gick han ut med Anders utan att slänga någon blick på mig.

kap3

Dagarna närmade sig sitt slut på högstadiet. Man kunde nu känna doften av vår och värmen hade sakta tagit fart. Denna dag stod solen högt och sken över skolgården. Jag tog ett djup andetag för att känna doften av det nyklippta gräset, innan jag skulle in för att ta farväl av alla. Den här dagen var slutet på högstadiet och nu skulle jag se fram emot sommarlovet. Jag kom och tänka på att idag var det exakt en månad sedan jag berättade för Simon om frisörlinjen och efter det fick jag ett rent helvete. Jag kan inte förstå att en vänn som jag kunde lita på svek mig totalt för att få uppmärksamhet av de tuffa gängen i skolan. Jag blev utsatt för vad som helst och utstängd. Varje gång jag blev utsatt för det kändes det som om någon skar i mitt hjärta. Jag försökte att inte tänka på det men jag insåg till slut att de egentligen själva var osäkra på sig själva och ville ta ut det över någon annan som inte vågade säga emot. Jag var ensam och stark. Den sista tiden i skolan umgicks jag själv på skoltid för de flesta vill inte vara med mig. Det hände flera gånger att jag struntade i att äta i skolan pga att jag inte hade någon att sitta med. Jag var hungrig men istället gick jag till kiosken för att köpa något sött för att få bort min hunger. Jag hade svårt att koncentrera mig i skolan och blev allt tröttare. Jag ville hålla mig stark och inte visa att jag mådde dåligt men varje dag som gick blev allting mycket svårare. Jag fick stå ut med lidandet för mitt beslut av min framtid som frisör. Jag hade räknat ner mina dagar till skolavslutningn och äntligen var jag där. Jag ryckte till och vakande ifrån min dagdröm och märkte att tårarna rann. Jag torkade av dom snabbt och fortsatte mot kalssrumet för utdelning av betygen. Denna dag som var så längtad kom att bli början på något nytt.

kap 4

Sommaren gick som ett rinande vatten då jag hade spenderat mina dagar på stranden. Det var dags att börja gymnasiet och äntligen få byta skola. Jag hade väntat så enormt på denna dag just för att börja om på nytt. Jag skulle få nya vänner och en bra utbildning. Jag hade flyttat in hos en gammal tant för att slippa pendla, då skolan låg på en annan ort. Det var roligt att flytta hemifrån men undrar hur länge det skulle vara.

Jag vaknade till av att klockan ringde. Åt snabbt min frukost och började gå till skolan. Det var väldigt nervöst, och först skulle vi ha utrop i Aulan och sedan skulle vi gå med respektive lärare.

I klassen fick vi presentera oss en och en och det var darrigt. Jag kollade snabbt runt i klassen och uptäckte att vi var 10 tjejer och 2 killar. Första tanken jag fick var att jag inte var ensam som kille. Det var skönt att veta att man hade en annan kille i klassen som man kunde umgås med. Han hette Daniel. Läraren gick igenom informationen och hela klassen var jätte tysta, inte alls som på högstadiet där läraren aldrig kunnde hålla ett tal utan att eleverna slängde runt saker och skrek. Jag var lycklig att äntligen känndes det rätt att få uppleva glädjen igen. Jag ville inte hem då klassen kändes som en familj. Men dagen var snabbt slut och det var bara att gå hem och se fram emot för nästa härliga dag. Jag ställde mig frågan hur länge jag skulle få uppleva den här känslan för den var verkligen underbar. Men tiden skulle komma att visa sig vad jag hade framför mig.

Allmänt

Dela · Kommentera